Förskolepojken

Jaha! Då är lillkillen inte så liten längre. Idag började han nämligen förskolan och då är man ju stor. Eller hur?

Jag trodde jag skulle gå omkring med en klump i halsen hela morgen, men jag var okej. Det kändes konstigt, men bra. Vi är redo. Han behöver förskolemiljön nu, och jag ser fram emot att satsa lite på hemmet och mig själv.

I vanliga fall ska han gå tre timmar om dagen, men under inskolningsperioden fram till höstlovet i mitten av oktober går han bara halvtid. Jag var med idag. Enligt läroplanen ska jag vara med i klassrummet den första veckan, sen sitta i personalrummet veckan därpå ifall jag behövs.Men med Aoife skickade dem in mig i personalrummet redan andra dagen och efter 20 minuter sa dem till mig att gå hem. Hon var så självsäker och jag bor ändå så nära. Jag hoppas att de gör något liknande med honom. Fast han var lite klängig emellanåt idag, så vi får se.

Han tyckte i alla fall att det var jätteroligt. Han lekte mest i hushörnan. Han handlade, lagade middag och plockade undan. Sen ringde han läkaren för bebisen trillade ur vagnen och skadade sig. Han upptäckte inte ens bilarna och bilbanan förrän ett par minuter innan han skulle gå hem, så dem ska han leka med imorgon istället. Han har inte riktigt fattat än att han har ett helt år på sig att leka med allt. Det var kul att få chansen att se honom leka där på det viset. Jag kan i alla fall lugnt säga att han kommer att trivas där. Och det lättar i hönsmammehjärtat.