Årslista 2014

God fortsättning!

Hoppas du hade en jättetrevlig jul. Vår var jättemysig. Lugn, skön, och fin. Jag tog tupplurar på soffan var dag. Precis vad jag behövde. Jag börjar känna mig mänsklig igen nu.

Jag tänkte köra igång mellandagsbloggandet med en lite årslista. Jag har sett den här listan på flera bloggar de senaste åren och har tycker det är en rätt kul ide som jag vill ta del i, men vet inte vem som började med den så kan inte länka. Here goes:

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?

Jag gick på min första bloggkonferens i juni och älskade det, även om just den inte matchade mina intressen bäst. Ska pröva en annan 2015.

Vilka länder besökte du?

Sverige och Irland

Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?

Bättre hälsa.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?

22 September då Kirby började förskolan och jag började arbeta på min dröm att bli egen företagare.

Vad var din största framgång 2014?

Att jag trodde på mig själv och vågade ta de steg jag behövde ta trots den dumma kritikern i skallen.

Bästa köpet?

Flygbiljetter till Sverige för att hälsa på mamma

Vad spenderade du mest pengar på?

Bloggkonferensen (biljetter, mat, logi, tågbiljetter och liknande)

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Ja, 10 helt underbara dagar på Irland i augusti.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Tyvärr lite ledsnare, men har höga hopp för 2015

Blev du kär i år?

Ja visst, om man räknar nykär i maken.

Favoritprogram på TV?

Tittade inte så mycket på TV, men Downton Abbey var alltid ett måste när det var på.

Något du önskade dig och fick?

Ja, maken överraskade mig med en ny Kindle (läsplatta) till jul trots att vi sagt att vi inte skulle ge varandra julklappar i år. Min gamla gick itu för ett litet tag sen.

Något du önskade dig och inte fick?

En badrumsrenovering

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?

Alan tog ledigt, passade barnen och lekte taxi så att jag kunde gå till frissan, sitta och rita, pyssla, måla och sånt utan någon som drog i mig stup i kvarten. Han bjöd mig dessutom både på lunch och middag.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Ja, det skulle vara bättre hälsa då. Mycket hängde tyvärr på den i år.

Vad fick dig att må bra?

Ett par härliga utekvällar med nya väninnor.

Vem saknade du?

Mamma, och min bästis i Stockholm som jag inte fick sett i år.

De bästa nya människorna du träffade?

Ett par av mammorna på skolan

Mest stolt över?

Barnen, samt att jag vågade starta eget (även om det officiella startdatumet blir i januari).

Högsta önskan just nu?

Att 2015 går någorlunda smidigt för oss allesammans. 2014 var lite väl kämpigt emellanåt.

Vår svengelska jul!

God dag i stugan!

Nu närmar sig julen med stora steg. Barnen är lediga och lagom stirriga, paketerna är inslagna, det mesta av maten är förberedd, och jag bara njuter av att kunna pyssla och ta hand om både hemmet och barnen i någorlunda lugn och ro.

I går kväll inleddes vårt julfirande när vi sjöng julsånger med grannarna här i gatan. Det är en underbart mysig tradition vi kört med i flera år nu. Våra närmsta grannar spelar i ett brassband, så ett par dagar innan jul brukar vi och en hel hög andra grannar samlas utanför deras hem för att sjunga julsånger. De spelar och bjuder på varma drycker, kakor och sånt. Vi sjunger, myser och tackar för underhållningen genom att skänka pengar till en lokal barncancervälgörenhet som har ett vårdhem här i närheten. Sen går vi runt och sjunger för några av de äldre grannarna som inte klarar av att gå ut.

På julafton lagar jag ett "litet" svenskt julbord (allting är relativt!). En av Alans kusiner brukar alltid dyka upp med presenter till barnen lagom tills vi ska äta, så om han inte kommit tidigare på dagen dukar jag bordet för honom också. Det har blivit lite av en rolig tradition att han äter med oss, trots att han egentligen inte ska det.

Vi skippar Kalle Anka eftersom ingen av oss är särskilt intresserade av det, och jultomten kommer inte till huset och frågar om det finns nån snälla barn. Vi kör med den engelska traditionen istället. Vi hänger julstrumpor på spishyllan som tomten kommer och fyller under natten, samt sätter ut en tallrik med fruktpajer, morötter och mjölk för tomten och hans renar.

Men eftersom vi firar svensk jul brukar barnen få öppna paketen från Sverige, samt ett paket med julpyjamas från oss.

På juldagsmorgon rusar barnen ner och tömmer sina julstrumpor. Vi, jag menar tomten, fyller dem med en lite bättre leksak, samt en massa småsaker, godis och en rolig ny tandborste. Alltid en tandborste. Han är rätt ansvarsfull den där tomten- han vet att det blir mycket godis till jul!

Efter en mysfrukost går vi i mässan, sen lagar Alan engelsk julmiddag för oss allihop. Kyckling (Alan gillar inte kalkon), rostpotatis, "stuffing" (en blandning av brödsmulor, lök och kryddor som läggs inuti kycklingen eller lagas separat. Ibland har den även korvkött i), sås grönsaker och massa tillbehör. Medans det är i ugnen delar vi ut resten av julklapparna under granen, dvs våra och de som kommer från vänner och släktingar i England och Irland.

Jag gillar att vi delar ut presenter i tre omgångar. Det blir inte lika stirrigt som när allt kommer på en gång och barnen får en bättre chans att leka med allting (och kartongerna, för de är ju alltid roliga!).

I engelsk stil har vi dessutom alltid smällkarameller på bordet med pappershattar, skämt, och nån liten leksak eller liknande i.

På Boxing Day, dvs annandagjul, har vi alltid en pyjamasdag, då vi inte klär på oss utan myser i våra pyjamas hela dagen, leker, äter julmatsrester och tittar på julfilmer. Det är ett underbart sätt att varva ner efter allt stressande innan jul och allt firande.

Härliga jul!

Har du nån roliga jultraditioner?

Och med det önskar jag dig och de dina en riktigt underbar jul!

Julkort

När jag växte upp i Sverige lade vi alltid våra julkort på ett speciellt julfat och så vitt jag kommer ihåg gjorde grannarna också det.

Så det var lite av en chock när jag först kom hit och alla stolt visade upp sina julkort på ett eller annat vis.

Det vanligaste är att sätta upp dem på spishyllan (om man har en), fönsterkarmen eller andra hyllor, eller att hänga upp dem på nåt sätt. Man kan t.o.m köpa specialla julkortshängare i affärerna.

Vi har fula dekorationsramar ingjutna i våra väggar som stör mig så in i norden, men jag kan inte göra något åt dem tills vi renoverar om nedanvåningen om ett-två år (stort jobb). Men till jul är dem ju perfekta att hänga julkorten från, så det gör jag. När jag fyllt ramen ställer jag resten på elementskyddet undertill.

Alan svär alltid lite smått om det kommer ett sent kort från Sverige efter vi fyllt ramen. Svenska kort är ju oftast i vykortsformat, så de är lite svårare att ställa upp på visning. Engelsmän or irländare föredrar och använder mest öppningsbara kort. Inte bara till jul, men vid alla tillfällen.

Fotokort är inte heller så poppis här än. Jag vet att de är jättepopulära i USA, och att många familjer bokar fotograf och hela köret varje år för att få den perfekta familjebilden för sina julkort. Det skulle aldrig funka här. Jag har aldrig fått ett fotokort från engelska eller irländska vänner, trots att alla fotoaffärer erbjuder det. Däremot får jag alltid några från Sverige, men de visar oftast en favoritbild från året, och är inte tagna speciellt för julkortet.

Vi har gått genom flera faser med jukorten, från hemsydda till välgörenhetskort, men de senare åren har jag även gjort och skrivit ut ett litet kollage av bilder från året som jag lägger till i kuvertet till vissa släktingar och vänner. Undrade lite hur folk skulle reagera, men det har mest varit positivt. Det var faktiskt rätt kul att hälsa på släkten på Irland i augusti och se det senaste kollaget på kylen och höra att de pratar om oss ofta eftersom de är ständigt påminda av bilderna. Så det är nåt jag ska fortsätta med, även om det bara blir till dem och familjen i Sverige.

Sänder du fortfarande kort till jul? Vad skickar du då? Och hur samlar du de du får?

Julpynt

Hej kära ni!

Tack för alla efterlysningarna!

Jisses vilka månader vi haft: ryggproblem, storförkylningar, och annat. Ryggen är fortfarande inte okej, den har ärligt talat inte varit så här dålig på flera år, men jag hoppas kunna vila upp den ordentligt nu i jul så att jag börjar 2015 rätt. Tack i alla fall så hemskt mycket för att ni frågat efter mig- det betyder jättemycket för mig!

Idag tänkte jag visa lite hur vi julpyntat. Jag har inte gjort så mycket i år på grund av ryggen (i vanliga fall pyntar jag till det rejält- jag älskar allt juligt)

Den här fina bordsbuketten gjorde jag på Womens Institutes (en kvinnoförening jag är med i, som är ungefär som husmorsföreningarna hemma i Sverige) decembermöte förra veckan. Och det är faktiskt nog mitt favoritpynt i år. Det är dessutom det enda levande pyntet vi har i år.

Vi virade in trappan i granris.

Vi hängde upp snören för att visa upp julkorten (mer om det på fredag).

Och satte upp några krubbor runt om i huset. Vi har haft porslinskrubban sen året vi gifte oss, så den är 19 år gammal nu och det syns. Jag suktar efter en Willow Tree krubba (samma som gjorde figurerna bredvid krubban på bilden ovan). Barnen har de här färgglada varianterna i träd på sina rum som jag hittade på Cox & Cox för några år sen.

 
Men mysfaktorn vid denna tiden på året kommer naturligtvis mest från granen (som barnen pyntade) och alla ljus överallt. Den myskänslan vill jag aldrig gå miste om, oavsett vad jag annars drar in på.

Pyntar du mycket till jul? Vad känns mest som jul för dig?

Min prins

Det var kostymdag på förskolan idag för Diwali. Barnen skulle klä ut sig som prinsar och prinsessor. Lillkillen såg så söt ut i sin medeltidskostym.

En chock i både kropp och själ

Förra veckan kom höstregnet. Det kändes som en chock i både kropp och själ efter den någorlunda regnfria sommaren. Skolrundan kändes lång och tung, och jag önskade för första gången på länge att jag hade körkort. Men en väninna här i gatan som har barn på samma skola stannade mig snällt nog idag och erbjöd sig att köra Aoife hem när hon kan när det regnar. Det skulle vara så skönt!

Med regnet satte vi också på värmen för första gången sen i våras.

Nu är det för kallt att sitta på uterummet, även under dagstid. Så nu används det mest som en genomfart när barnen ska ut i trädgården eller jag ska ut i ateljen, samt som torkrum till tvätt. Så blir det fram till jul, då jag pyntar fint igen och sätter på det strömslukande värmeelementet.

Nu bor vi i stort sett dygnet rum i vardagsrummet igen. Men det är också mysigt. Jag kryper gärna upp i soffan med filt och varmvattenflaska och läser eller syr korsstygn vid denna tiden på året, och längtar alltid lite smått efter det mot slutet av sommaren. Jag har en hel del klassiker att läsa i höst, blandat med lite lättare skönlitteratur. Min läsplatta dog i förrförra veckan, men jag kan fortfarande komma åt många av de e-böcker jag laddat ner på telefonen, så det är bra. Om jag har tur kommer tomten med en ny till jul. Fast jag föredrar fortfarande riktiga böcker.

I höst SKA jag göra klart våra fina julstrumpor i korsstygn. Jag kan bara inte låta ännu en jul gå förbi utan att ha gjort färdigt dem. Jag har hållt på med dem i tre år nu, men stoppar alltid undan dem under sommarhalvåret. Även om jag bara blir klar med barnens så blir jag glad.

Är det lika ruskigt hos er? Vad känner ni för att göra så här på hösten?

En vallgrav full av vallmo

Hej på er!

Nu har jag min kära mor här! Så glad jag är! Finbesök från Sverige är alltid välkommet!

Igår tog Alan ledigt och tog hand om barnen så att jag och mor kunde åka ner till London för att se de fina keramikvallmoblommorna i vallgraven på Towern.

De här blommorna brukar bäras på stilleståndsdagen den 11 november. I år är det dock 100 år sen kriget bröt ut, så de gör lite olika tillställningar runt om i landet för att minnas de stupade. Just nu "planterar" de bland annat 888 246 keramikblommor i vallgraven på Towern för att representera de stupade Brittiska soldaterna. Vilken syn det är! Det är helt fantastiskt. Och jag var inte den enda som fick blinka bort tårarna vid synen av dem. Tänk att varje blomma representerar en död soldat. Usch!

Min fina mor utanför Towern

Vallmon i vallgraven på Towern, med the Shard byggnaden i bakgrunden.

September 2014

Oj vad veckan rusade förbi! 

Och det gjorde September också. 

September var en stor månad för oss eftersom Aoife började mellanstadiet och Kirby förskolan. Det var mycket att lära sig och anpassa sig till för oss alla. Aoife stortrivs i alla fall på sin nya skola och säger ofta att hon föredrar mellanstadiet till lågstadiet, trots att hon har fler läxor. Kirby trivs jättebra på förskolan också och kommer hem dagligen med nya uttryck och historier.

Vi började månaden hos släkten på Irland, och gjorde två utflykter sen vi kommit hem. En till Gullivers Land i Milton Keynes, och en till Someries Castle utanför Luton. 

Annars började rugbysäsongen igen, så vi hade vår årliga Ladies Day då fruar och flickvänner klädde upp sig och sponsrade den första ligamatchen, Aoife började brownies (en av scouternas flickgrupper), och jag fick äntligen köpt och satt ihop de nya möblerna för min atelje. Hurra! Jag har slitit som ett djur där ute sen dess och hoppas snart kunna visa lite bilder. Jag behöver bara hänga tavlor, gardiner och sånt innan jag fotar. Jag är i alla fall väldigt nöjd. Jag känner att jag inte pysslat tillräckligt i huset det senaste året, så det får vi göra ändring på.

Nu ser jag fram emot Oktober. Jag har en del roliga saker inskrivna i almanackan redan, så det är kul.

Ha en skön Oktober!

Someries Castle

Det var fint väder i söndags så vi tog en liten paus från möbelbyggandet i ateljen och gjorde en utflykt till de fina Someries Castle ruinerna i Hyde, precis utanför Luton i Bedfordshire.

Someries Castle byggdes av Sir John Wenlock på 1430 talet och anses vara en av de äldsta tegelbyggnaderna i England. Men det är inget slott, som namnet skulle få en att tro, utan en herrgård.

Wenlock var en engelsk soldat, hovman, och politiker. Han var med under invasionen av Frankrike under Henry V. När han kom tillbaka fortsatte han sin politiska karriär i Bedfordshire. Det var under denna tiden han började bygga Someries Castle. Han höll flera ämbeten, blev High Sheriff (kronans ståthållare) över Bedfordshire och Buckinghamshire 1444, adlad 1449, och talman för underhuset 1455 . Vid detta laget stod han på huset Yorks sida pga sin vänskap med Richard Neville, 16th Earl of Warwick, men hade tidigare samma år varit med i slaget vid St Albans (Hertfordshire), som anses som början på rosornas krig, på Lancasters sida. Han kom så småningom tillbaka till Lancaster, och dog vid slaget i Tewkesbury (Gloucestershire) 1471.

Herrgården hann inte bli helt färdig innan han dog.

Ruinerna är numera skyddade och får inte lov att ändras eller förstöras. Tyvärr kom skyddet cirka 400 år för sent. Under 1700 talet rev nämligen den dåvarande ägaren nästan hela herrgården. Det man ser idag är porthuset och kapellet i den nordvästra delen av tomten. Men många av tegelstenarna användes för att bygga bondgårdarna runt omkring, vilket jag tycker är rätt trevligt.De är väldigt charmiga. Inne i hagarna söder om ruinerna lär man dessutom kunna hitta en 100m x 80m ruta grundstenar från den formella trädgården Wenlock byggde, men den får man inte lov att besöka.

Om man älskar historia, slott, herrgårdar och ruiner lika mycket som jag gör så är detta en liten bortglömd pärla mitt bland alla bondgårdarna runt omkring. Det är inte så stort och tar inte så lång tid att gå runt, så kommer man långväga ifrån passar det bäst som ett litet tillägg på  en rundtur av de fina husen och trädgårdarna i Bedfordshire (det välkända Luton Hoo ligger bara ett stenkast därifrån), eller en tur till St Albans för att lära sig mer om rosornas krig.

Jag gillar detta stället, kanske just för att det inte är så känt. Jag känner dessutom alltid så stor vördnad för ruiner. Jag är fascinerad av hur hållbara de är, och jag riktigt lever mig in i det här med att det en gång bodde eller arbetade folk i de där byggnaderna. Det kan vara så svårt att föreställa sig när man ser dem så öde.

Barnen tyckte det var jätteroligt att leka kurragömma bland rummen. Aoife är dessutom helt tokig i Fem- böckerna just nu, så hon låtsades att hon var på Kirrin Island. Och när det blev för tråkigt för Kirby, hade han den perfekta utsikten över planen på Luton Airport.

Förskolepojken

Jaha! Då är lillkillen inte så liten längre. Idag började han nämligen förskolan och då är man ju stor. Eller hur?

Jag trodde jag skulle gå omkring med en klump i halsen hela morgen, men jag var okej. Det kändes konstigt, men bra. Vi är redo. Han behöver förskolemiljön nu, och jag ser fram emot att satsa lite på hemmet och mig själv.

I vanliga fall ska han gå tre timmar om dagen, men under inskolningsperioden fram till höstlovet i mitten av oktober går han bara halvtid. Jag var med idag. Enligt läroplanen ska jag vara med i klassrummet den första veckan, sen sitta i personalrummet veckan därpå ifall jag behövs.Men med Aoife skickade dem in mig i personalrummet redan andra dagen och efter 20 minuter sa dem till mig att gå hem. Hon var så självsäker och jag bor ändå så nära. Jag hoppas att de gör något liknande med honom. Fast han var lite klängig emellanåt idag, så vi får se.

Han tyckte i alla fall att det var jätteroligt. Han lekte mest i hushörnan. Han handlade, lagade middag och plockade undan. Sen ringde han läkaren för bebisen trillade ur vagnen och skadade sig. Han upptäckte inte ens bilarna och bilbanan förrän ett par minuter innan han skulle gå hem, så dem ska han leka med imorgon istället. Han har inte riktigt fattat än att han har ett helt år på sig att leka med allt. Det var kul att få chansen att se honom leka där på det viset. Jag kan i alla fall lugnt säga att han kommer att trivas där. Och det lättar i hönsmammehjärtat.

bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

Om att bo I England, del ett

Mitt första au pair hem. Jag bodde i rummet längst upp till vänster, på den inredda vinden. Huset var större än det såg ut utifrån. Härifrån förälskade jag mig i England...och min man!

I somras firade jag 23 års jubileum i England. 20 om man bara räknar de åren jag bott här på heltid.

Jag kände mig hemma här i stort sett så fort jag steg av planet första gången. Men det innebär inte att det inte fanns kulturkrockar. Jag var OFTA frusterad i början. Jag hade mycket att lära mig och där var många missförstånd.  Ändå visste jag att det var här jag hörde hemma.  

Ibland undrar jag om det var lättare att flytta utomlands på den tiden. Vi hade inte tillgång till samma teknik som nu. Vi kunde inte titta på svensk tv eller höra på svensk radio dagligen, vi kunde inte läsa svenska tidningar på nätet (det fanns inget nät). I början när jag ringde hem som au pair fick jag antingen ringa ”collect call” där mottagaren (mamma!) betalade räkningen, eller samla ihop mynt och ringa från en telefonkiosk. Det var bara den sista familjen jag jobbade hos som hade specificerad räkning och tillät mig att ringa hemifrån. Och tro mig, det kändes som världens lyx!

Länge, länge efter jag och Alan flyttade ihop pratade vi med Sverige och Irland en gång i veckan. Varannan vecka ringde vi. Varannan vecka ringde de. Det var i stort sett all kontakt vi hade, om det inte hände nåt speciellt. Och vi höll noggrant koll på klockan medans vi pratade så vi inte pratade för länge. Det blev för dyrt.  Med kompisar var det i stort sett bara brev och kort som gällde och de kom allt glesare ju längre vi bodde här. Det kunde vara väldigt ensamt.

Men den där ensamheten tvingade oss att anpassa oss så snabbt som möjligt. Det var sink or swim.

Det är så vansinnigt smidigt nu. Jag messar och pratar med mamma gratis flertalet gånger i veckan på Viber, Skype, eller Facebook. När jag åker till Sverige på egen hand kan jag lätt hålla kontakt med Alan och barnen på Facetime. Det samma med vänner och bekanta. Jättesmidigt. Men jag undrar om unga som flyttar utomlands idag har svårare att anpassa sig, svårare att fastna, just för att det är så lätt?

Som nygifta pratade vi mycket om var vi skulle bosätta oss. Vi diskuterade fördelar och nackdelar med England, Sverige och Irland. Men när det väl kom till kritan kunde varken jag eller Alan tänka oss att bo någon annanstans än England. Och det beslutet var helt rätt för oss.

Vi har bott här i över halva våra liv nu och slagit djupa och starka rötter.

Det är här barnen föddes, här vi har fantastiska vänner, och här vi har ett hus vi älskar och lägger ner mycket tid och energi på att renovera.

Det är inte alltid lätt, men det är mitt hem.

Gulliver's Land

Hej!

Hoppas ni hade en trevlig helg. Vi hade det lugnt och skönt. Vi var på Ladies Day på rugbyklubben i lördags, men pysslade bara här hemma i söndags. Jag passade bland annat på att redigera en massa kort från sommarlovet. På tiden!

Sista dagen på sommarlovet (3/9) överraskade vi barnen med en utflykt till Gulliver's Land i Milton Keynes. Det är en nöjespark för barn mellan 2 och 13 år. Barnen älskar stället och blev jätteglada. De trodde inte de skulle komma dit i år eftersom vi inte varit där på hela sommaren. De visste inte att Alan hade ledigt heller förrän de kom ner till frukost, så tala om double whammy.

Man betalar inträde, sen är allt (utom mat) gratis. Där finns karuseller för alla årsgrupper. Småttingarna kan åka de flesta så länge de sitter med en vuxen. Barnen åkte de flesta, men vägrade att åka stocken (the log flume).

Maten där är dock inget vidare, äcklig och dyr, så helst ska man ha matsäck med sig. Men det finns gott om ställen att vila och ha sin picnic på, så det går bra.

Jättetrevligt slut på sommarlovet!

Höstplaner

Det är fortfarande varmt och gott under dagarna, men det är höst i luften. Kylan har börjat krypa in på morgnarna, och det mörknar allt tidigare. Jag njuter av att andas in den fräscha tidiga höstluften. Snart nog tar den engelska fuktigheten över och då känns allt ruggigt. Men just nu, och ett tag framöver, känns det bara fräscht och fint.

Med förändringen i luften och skolan i full gång igen har tankarna vänt sig till hus och hem och höstens planer.

Jag längtar att göra om lite här hemma.

Först och främst ska det bli mysigt och ombonat.

Borden, som jag föredrar bara på sommaren, med på sin höjd en skål frukt eller vas blommor som dekoration,  ska fyllas med mjuka dukar, böcker och ljusstakar. Kuddar och filtar ska plockas fram från sina gömställen i korgar och garderober.

Alan skrattar när han ser att ljusstakarna kommer fram. ”Nu är det höst” säger han.

På vintern när han kommer hem från jobb när det är mörkt ute skämtar han ofta att han bor i en kyrka. Han kommer in och välsignar stället med ett ”in spiritum sanctum”.

Efter 23 år i England är nog ljusen den svenska vanan jag håller fast vid mest. Det är ju så mysigt.

Jag känner många engelsmän som älskar levande ljus, men tycker vi skandinaver gör det till en konstform...även om vi bott utomlands i många år.

Så snart blir det storköp på IKEA. Det hör hösten till. Ljus, servetter, och annat myspys.

Det ska bli möbelköp också.  I höst ska jag nämligen göra klar min atelje och Kirbys sovrum.

Jag målade om ateljen tidigt i somras och satte ut en rottingstol vi hade i barnkammaren när barnen var små, men kom inte längre. Nu ska det äntligen göras färdigt. Jag ser så fram emot det. Jag längtar efter att få lite ordning och reda i resten av huset när ateljen blir klar. Jag var ju tvungen att förvara mina konstmaterial och pysselgrejer nånstans. Och jag längtar efter att kunna sitta där ute och rita och lyssna på den musik och de podcasts jag gillar. 

Kirbys rum behöver målas om, samt en ny garderob och nattduksbord och lite annat smått och gott. Han vill ha ett gult sovrum. Han pratar om det hela tiden. Jag tänker försöka hitta en krämig gul som inte förstör sömnen allt för mycket.

Jag börjar också planera nästa års vår och sommarsäsong. Jag funderar på vad jag saknade i år och måste köpa eller plantera nästa år.

Mycket att tänka på!

Vad har ni för planer för hösten?

Tredje klass

I torsdags började Aoife trean, vilket också är början på mellanstadiet här. Det är en del förändringar att vänja sig vid för oss alla, men än så länge har allt gått bra. Hon tycker jättebra om skolan och lärarna.

Skoldagen är lite längre än på lågstadiet (10 minuter).De öppnar även dörrarna 10 minuter tidigare på morgnarna så att de elever som vill kan ta del i en så kallad morning challenge. Det är en chans för eleverna att varva ner och komma in i skoltänk innan skoldagen börjar på riktigt. Aoife brukar vilja vara med på den.

Skoluniformen har också ändrats lite. Hon ska nu ha skjorta och slips i stället för piketröja. Vi var hos släkten på Irland mot slutet av sommarlovet, så vi tog med slipsen så att hon kunde öva med Alan. Bra det, för jag hade ingen aning hur man skulla knyta slips innan han visade oss!

Jag vet inte riktigt hur det blir med läxor än. Jag har för mig de får 2 läxor i veckan, plus att de ska göra ett kreativt projekt i sin "learning log", men den har hon inte fått än.

I trean börjar de också lära sig franska, men de får inga läxor i det.

Det ska bli intressant att se vad som händer.

Välkommen till Hemma i England!

Hej på er!

Jag är Carin, en svensk tjej som bor i England sen 23 år tillbaka. Jag var nyss fyllda 19 när jag steg av planet i London första gången och kände mig hemma här med en gång. På nåt sätt visste jag att jag snart skulle bosätta mig här trots att jag alltid haft drömmar om USA. Några veckor senare träffade jag min man.

Jag bor med min irländska man Alan och våra två barn i en universitetsstad strax norr om London. Aoife (uttalas ungefär ii-fa) är 7 och har precis börjat mellanstadiet (årskurs 3). Kirby är 3 och börjar på förskola om ett par veckor.

Bloggen kommer att handla om vardagslivet i England och det jag älskar här i livet; familj, inredning, trädgård, mat, utflykter, och sånt. Jag har redan en konst och pysselblogg på engelska (som ni kan hitta här om ni är intresserade: Artfully Carin), men känner att jag behöver blogga på svenska också för att hålla igång språket. Jag har velat göra det länge och nu när båda barnen kommer att vara hemifrån ett antal timmar om dagen har jag äntligen chans till det- kul!

Let's do this!